Lagom är bäst…eller?

Jag följer några träningsbloggar, det går lite i perioder men just nu är det nästan uteslutande träningsbloggar jag läser.

Det som slår mig är att de är så otroligt fanatiska (eller fantastiska?)- de får miljoner hejja-dej-rop och de äter alltid supernyttigt, de få gånger de inte äter nyttigt så bloggar de om det men de inläggen känns mest som tvångsinlägg för att vara-bra-förebilder eller som skrytinlägg kolla-vad-jag-äter-och-åndå-ser-jag-ut-såhär…
För just- så-här-ser-jag-ut-bilder är bloggarna fyllda med!
Bikinibilder, omklädningsrumsbilder, magbilder och ibland är bloggarna som rena VictoriaSecret-showerna…
Många skriver fina inlägg om att de tränar för att må bra och inte för att se bra ut men ändå så är det alltid magmusklerna som står i fokus på alla bilder…lite lagom tvetydigt!

Dessutom handlar många inlägg om att det är bara att bestämma sig, allt handlar om inställning och allt går bara man prioriterar rätt. Tips som att sluta se på TV (hallåååå se på TV är ju kvällsnöjet inte att göra 3000 squats)- det kan lätt bli oerhört skuldbeläggande att läsa de här inläggen om man inte har lite distans till det hela!
Hur känns det för normalviktiga unga tjejer att läsa att de ser ut om de gör för att de prioriterar fel?
Eller för att de inte bestämt sig?
Eller för att de gillar att se på Greys Anataomy?

Nej, framför fler normala träningsbloggar!
Bloggar där välbefinnandet står i centrum, där det är tillåtet att äta en BigMac!
Bloggar där man får hoppa över en löprunda för att det spöregnar (det där om att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder är ju j-vla bullshit….när det regnar vill inte ens vår hund gå ut!) och där man får se på TV eller slänga sig i soffan när man har 15minuter över innan barnen ska hämtas på dagis, där man får ta bilen till affären trots att solen skiner och man bor 10minuter från ICA…

Happy and Healthy is the new black!

(Läs Fornis inlägg om ämnet!)