Att leva i nuet

Inom Mindfulness så är nyckelordet (eller snarare nyckelfrasen) "att leva i nuet"-
och ja, redan nu kan jag ju säga att som förälder kan man inte leva 100% i nuet utan man behöver planera middagar, aktiviteter och inför morgondagen...men däremellan kanske man skulle kunna vara mer i nuet?!

Mycket av vår energi och tankekraft går till att tänka framåt...imorgon....till veckan...nästa år...om fem år.... Medan betydligt mindre tid går åt till att tänka på nuet- precis den sekunden vi befinner oss i!
Vilket är ganska dumt då just den här sekunden är allt vi är 100% säkra på att vi har kontroll över- hur livet ser ut imorgon vet vi ju egentligen inte alls...

Mycket att vår energi går även åt till att grubbla över gårdagen....saker som hänt....hur saker skulle kunna varit och hur vi önskar att saker och ting varit.
Inte heller det är ju egentligen ngt att lägga större energi på- för det går ändå inte att påverka idag!

Visserligen bör man reflektera över sitt agerande i vissa situationer men sluta vara så hård mot dig själv- visst du kanske gjorde fel, visst du kanske gjorde ngn ledsen eller missförstod någonting...men grubbla på det, konstatera vad Du gjorde fel och acceptera att Du är inte mer än människa och lär dig till nästa gång...

Mer än så kan Du faktiskt inte påverka det förflutna!

Jag tror, att om Du försöker leva mer i nuet, njuta av tillvaron såsom den är precis nu så kommer Du tycka det är både skönt och befriande- och bara för att Du stannar upp och njuter av livet några minuter så blir ju inte risken att allt spårar ur större för det!

Dagens tanke: Försök att inte enbart leva i framtiden eller att för ofta blicka bakåt i backspegeln- lev här och nu!

Bemötande av barn

Ofta kan jag känna att jag inte bemöter mina barn på bästa sätt, det är lätt att tappa tålamodet och det är lätt att bemöta dem genom tidigare uppförande. Just det sistnämnda är den svåraste biten kan jag tycka- barn lever i nuet och jag bär med mig tidigare händelser. 

Har det varit en krånglig morgon är det lätt att, även efter en timme, bemöta dem på samma sätt som när krånglet var som värst- är Ni med på hur jag menar?
Som sagt, barn lever i nuet och saknar förmågan att se att jag kanske är trött eller fortfarande irriterad för ngt de gjorde för timmar sedan...

I ngn Mindfulnessbok jag läste (kan tyvärr inte minnas vilken, jag har läst ganska många...) så stod det kort och gott:
- Bemöt dina barn såsom Du skulle bemöta grannens barn!

Visst, det funkar ju inte riktigt så i verkligheten men det är ändå en tanke att bära med sig- för visst har man betydligt mer tålamod med andras barn? Mer överseende? Eller iallafall så visar man inte sitt missnöje mot andras barn lika tydligt som mot sina egna...

Så, det får bli dagens tanke att bära med sig- bemöt dina barn såsom du skulle bemöt grannens barn!

De små ljusglimtarna!

Att ha barn kan lätt beskrivas med ett ord ---> KAOS!
Ibland kaos av gråt och skrik och ibland kaos av skratt på gränsen till hysteriskt gapskratt...och allt däremellan!
Så är det i vår familj iallafall och med tre barn som oftast befinner sig på olika steg på kaos-stegen så blir det minst sagt förvirrande för den stackars mamman (och pappan)!
Ibland när tjejerna var mindre (de är födda med mindre än 1år emellan dem) så kunde jag sitta mitt i natten och fundera på var kamerorna var och tänka att jag måste vara med i The Truman Show och att jag snart skulle hitta dörren någonstans i huset...

Inom Mindfulness ska man försöka se situationen i ett utifrån perspektiv, att se den som den är utan att lägga in känslor eller tidigare erfarenheter i situationen. Oftast är det just dina tidiga erfarenheter som ger dig förväntningar på hur händelseförloppet kommer bli...
Du tar alltså ut det jobbiga i förväg!

Tex om spädisen vaknar på natten, med en gång ser Du (eller iaf jag) 3 timmars nattvak framför dig trots att det inte alls behöver bli så utan det kanske räcker man att stoppa om eller att byta en blöja. 

Vad händer och Du, när Du hör bebisskrik istället tar några sekunder och försöker se situationen såsom den faktiskt är- att Du inte har en aning om varför bebisen skriker- visst, den kanske har kolik men kanske vill den bara bli omstoppad...

Problemet är ju att när man är stressad, trött och irriterad så fastnar man i negativa tankemönster...

Hur ofta hör man inte en kompis säga "Åh, i natt sov jag ingenting, ungen skrek heeeela natten"?
Men om man ser på situationen objektivt så är det väldigt sällan man inte sovit alls....några timmar kanske Du iallafall sov....eller?
Ibland är ljusglimtarna extremt små men de finns där ifall Du aktivt letar- jag lovar!

Så mitt tips: 
Försök att verkligen fokusera på de små ljusglimtarna...ge det iallafall en dag och kanske kommer du hitta dem och kanske kommer du uppleva livet lite ljusare!
Och jag lovar- kommer allt gå åt helvete så gör det så om Du är förberedd på det eller inte!